Åsbergby gård

Olle Linder var en av pionjärerna som tidigt brann för ekologisk produktion. – Jag kände motvilja mot att använda kemikalier i jordbruket och jag tycker att grisar ska få bete sig som grisar och få jord på trynet, säger han.

Då, i början av 1990-talet, var ekologisk uppfödning ännu mer ovanligt än vad det är nu och Olle berättar hur han själv fick köra köttet på en släpkärra efter bilen till Konsum-butiker i Stockholm. Då hade han en handfull egna suggor och födde själv upp smågrisarna till slakt.

Idag har han ett mellangårdsavtal med Anders Ottosson på Holmsta gård norr om Enköping. Därifrån får han 800 smågrisar per år som han föder upp till slaktmognad. På somrarna får de gå på väl tilltagna beten och bo utomhus i hyddor. Hyddorna är av lite olika fason och alla är flyttbara. På vinterhalvåret får de bo i den öppna lagården med massor av halm så att de kan fortsätta böka och tillgång till en rejäl rastgård.

– Jag tycker att alla djur har rätt till värdiga liv, säger han.

Olle föder inte bara upp grisar utan har också ett 70-tal dikor av rasen Hereford. De bidrar till att de 70 hektaren naturbete som hör till Åsbergby gård hålls i god hävd.

– Jag gillar att vårda landskapet och går gärna med en röjsåg för att hålla det fint i backarna.

Till Åsbergby hör 230 hektar åker. Det gör att Olle är självförsörjande på foder. Han köper heller inte in några ekologiska gödselmedel utan nöjer sig med djurens gödsel och den näring som binds in i marken av kvävefixerande växter i vallgrödan eller från de proteingrödor han odlar åt grisarna. – Jag vill så längt möjligt ha ett slutet kretslopp på gården, säger han.

Kretsloppstänkandet gäller även gårdens uppvärmning. Nästan alla hus på gården värms med flis från egen skog. Ännu är han dock inte oberoende av olja till gårdens traktorer.

– Det är en utmaning för framtiden att även få ned dieselförbrukningen.