Ebbetorp
En knapp mil väster om Vättern, på den böljande västgötaslätten mellan Hjo och Skövde, ligger Ebbetorp.
Gårdens gula mangårdsbyggnad från 1853 kunde varit hämtad från filmen Änglagård. Hit kom Kerstin Fransson-Dahlgren och Jens Dahlgren 1983. – Vi har alltid haft grisar men beslöt att ställa om till KRAV 1998. Det har vi aldrig ångrat, säger Kerstin som driver gården tillsammans med maken Jens och sonen Anders.
Ebbetorps grisar är fulla av spring och det dammar om den sandiga jorden när en hel flock unggrisar kommer i full galopp på väg ut till gröngräset i den bortre delen av deras långsträckta betesfålla.
– Vi utvidgar hagarna var fjortonde dag så att de alltid ska ha tillgång till grönt bete, säger Kerstin.
Till Ebbetorp kommer smågrisar från Mossebo gård och från Sötåsens Naturbruksgymnasium som bara ligger en respektive tre mil bort.
– Vi får ungefär 8 syskongrupper med 10 smågrisar i varje. På Ebbetorp får grisarna fortsätta att gå med sina syskon och jämngamla kompisar hela livet. De stannar mellan 16 och 18 veckor tills de är runt 30 veckor och mogna för slakt, säger Kerstin.
Grisarna går på grönbete så länge som möjligt, från början av maj till frosten i mitten av november.
– På vintern, när marken är frusen, ska grisarna vara inne eller gå i sin rastfålla så att vi kan ta vara på gödseln, säger Kerstin. Det är bättre för miljön om vi kan ta till vara växtnäringen och sprida den till våra grödor än att den läcker ut i vattendragen med snösmältningen.
Ebbetorps grisar får maten inomhus i stallarna även under sommaren. Den kommer som lättrinnande gröt ur rör som mynnar i foderrännan i varje storbox som vardera rymmer 40 grisar. Fodret styrs med automatik och grisarna har lärt sig att det vankas mat när foderventilen slår till. Då rusar de från grönbetet in till de välhalmade stallarna och de nyfyllda fodertrågen.
– Det är viktigt att ha ett bra sammansatt foder och att utfodra rätt mängd för att få ett bra kött. Detta görs bäst med en datorstyrd utfodring, säger Kerstin.
På Ebbetorp har grisarna i praktiken fri tillgång till halm.
– En gång i veckan får våra grisar en storbal á 250 kilo per box att böka i, det gör 80 kilo halm per gris i genomsnitt och så får de massor av ensilage som grovfoder.
För Kerstin, Jens och sonen Anders, som hunnit bli pappa och nu på allvar är på väg in i företaget, är djurens välbefinnande helt centralt. Men de är också företagare och föder varje år upp omkring 2 000 grisar
– Grisarna ska trivas och må bra. Med automatisk utfodring och en rationell gödselhantering spar vi tid och minskar det fysiska slitet utan att ge avkall på grisarnas välfärd. Vi tycker att vi valt det bästa av det bästa, säger Kerstin.
