Havor
På Havor gård på södra Gotland har det funnits grisar i generationer.
På kylskåpet i fikarummet skvallrar tidningsurklipp om att Havor haft besök av den svenska kockeliten med stjärnkockar som Tommy Myllymäki och Mathias Dahlgren. – Det var när vi tog fram en unggris som råvara till kock-EM. Men vi har ofta fått höra att vårt griskött är omtyckt av konsumenterna. Kanske är det för att vi blandar allt foder själva, säger Niklas Hermansson, men vi vet faktiskt inte.
På Havor gård på södra Gotland har det funnits grisar i generationer. Men det är först på senare år som Havor blivit känt för sin grisuppfödning. 2002 byggde bröderna om för att kunna hålla suggor och föda upp egna smågrisar. Man valde en treras-korsning med inslag av Hampshire och att producera en hög andel eget foder. 2009 blev gården ett varumärke och grisarna härifrån såldes som grisar från Havor.
– Det var fantastiskt roligt att se vårt eget kött i butikerna, säger Håkan. Och det bidrog till att vi fick väldigt mycket besök, inte minst av duktiga kockar som ville se vår produktion. 2015 var det dags för nästa steg. Då började bröderna ställa om jordbruket för att det skulle bli KRAV-godkänt. Först lades jorden i karens och året efter började man bygga om stallarna.
– Det var min fru Hanna som tyckte att vi skulle släppa ut grisarna, och idag är vi glada över att vi gjorde det, säger Niklas. Vi hade en bra djurhållning innan, med Svenskt Sigill-certifierade grödor och en hög andel eget proteinfoder. Men det här är någonting helt annat.
– Det var min fru Hanna som tyckte att vi skulle släppa ut grisarna, och idag är vi glada över att vi gjorde det, säger Niklas.
Den största skillnaden är att grisarna går ute på somrarna men också att de har betydligt större ytor inomhus att röra sig på. Och liksom tidigare håller man fast vid en hög andel egenproducerat foder.
När mästerkockarna med Mathias Dahlgren i spetsen tillagade vårt griskött 2014 tyckte de att det var väldigt gott.
– Vår förhoppning är att de ska tycka det är ännu bättre nu. För smaken upplever man inte bara med tungan och näsan. Hur djuren föds upp spelar också roll för den totala smakupplevelsen, säger Niklas.