Naturbruksgymnasiet sötåsen

Therese gick själv på skolan 1985-1987 och har jobbat många år med grisar i konventionell uppfödning.

– Det är kul med grisar som får beta, böka och bada. KRAV-grisar har helt klart ett roligare liv, säger Therese som menar att griskultingarna är nästan lika lekfulla som hundvalpar och att de gillar att bära runt saker i munnen.

Under ett år blir det närmare 250 elever som får följa skolans ekologiska grisuppfödning på nära håll.

– Eleverna får lära sig att läsa djurens naturliga beteenden och det har de nytta av även om de i framtiden kommer att arbeta i konventionella grisbesättningar, säger Therese.

På Sötåsen föder man upp smågrisar tills de är omkring 12 veckor. Då körs de till gården Ebbetorp några mil bort för slutuppfödning. Några hongrisar efter de bästa suggorna stannar kvar på Sötåsen för att bli nya modersuggor när de gamla grisat klart. Det är Therese som ansvarar för avelsarbetet.

Målet för Therese är att lära eleverna att se djuren och få vad man brukar kalla ett gott ”djuröga”.

– Många lär sig jättefort och är jätteduktiga, säger hon. Huvudsaken är att eleverna får ett intresse för grisar så att de vill arbeta med grisar i framtiden. Det finns ett stort behov av duktiga djurskötare, säger hon.

Liksom i andra KRAV-grisbesättningar får grisarna på Sötåsen gå inomhus på djupströbädd under vintern med tillgång till en hårdgjord platta utomhus. En skillnad är dock att de dräktiga sinsuggorna får vara ute även på vintern.

– Vi har dubbla staket, säger Therese. Det finns gott om vildsvin i omgivningarna.