Ellekärr
En mil rakt österut från Ängelholm, vid Lillåns dalgång, ligger Ellekärrs gård.
Här bor Nils-Erik och Marie-Helen Eriksson med barnen Alva och Olle. Utanför det gamla svinhuset har Marie-Helen planterat rosor, fänrikshjärta och daggkåpa. Inifrån stallet hörs rofyllda grymtningar från 17 dräktiga suggor som bökar runt i den djupa halmbädden i sin storbox. – Suggorna är gärna inne fast de kan beta klöver ute precis som smågrisarna, säger Nils-Erik.
De dräktiga suggorna ser ut att trivas i sina storboxar. Nils-Erik har 100 stycken i sex grupper med ungefär 17 i varje grupp. Under ett år föder de tillsammans nästan 2 000 smågrisar som Nils-Erik sedan, när de blivit ungefär 12 veckor, säljer vidare till bönder som specialiserat sig på uppfödning av slaktgrisar. Nils-Eric började med EU-ekologiska grisar 2008 men gick i april 2011 över till riktig betesdrift enligt KRAVs regler.
– Det bästa med ekologisk produktion är slippa ifrån sprutningen, säger han. Nu kan barnen gå ut i ärtåkern och äta ärter utan att man behöver vara rädd att de får i sig några gifter.
Nils-Erik lämnar ingenting åt slumpen. Allting på gården är genomtänkt och i god ordning. Två av stallarna är byggda 2005 respektive 2008.
Från stallet kan grisarna gå direkt ut på betet. Låga stängsel med snitslar, för att grisarna inte i onödan ska komma åt eltråden, leder ut till det klöverdominerade betet. Totalt har Nils-Erik 65 000 kvadratmeter bete åt sina grisar.
– Grisarna går ofta ut vid fem-tiden på eftermiddagen och sen går de in i stallet till kvällen och äter och sover, säger Nils-Erik.
Nils-Erik har valt vitklöver i sin vall, men har också sått in cikoria.
– De är väldigt glada för vitklöver, och de tycker mycket om cikorians rötter, säger han.
Enligt Nils-Erik har det bara varit positivt att släppa grisarna på bete.
– Det är ju det naturliga för grisar, och jag tycker att de har vuxit bättre med betesdriften, säger han. Dessutom är det bra för jordarna att få in vallen i växtföljden igen.
Nils-Eriks far, som köpte gården 1967, hade 30 mjölkkor och 15 suggor. Då var vallen en självklar gröda på de flesta jordbruk. I takt med prispress och krav på rationaliseringar blev det nödvändigt att specialisera sig. Nils Eric valde 1997, då han tog över gården, att satsa på suggorna och att föda upp smågrisar. Som mest hade han nästan 300 suggor och producerade 5 800 smågrisar per år.
KRAVs regler om att grisarna ska ha tillgång till grönt bete och att minst 50 procent av fodret måste produceras på den egna gården innebar att antalet grisar måste skäras ned radikalt.
– Med mina 35 hektar åker är det precis lagom med 100 suggor, säger Nils-Erik. Och det blir ett bättre liv för både mig och grisarna.
