Trots närheten till samhället är det rofyllt på gården. Den vita mangårdsbyggnaden från 1860 ligger omgiven av gamla kastanjeträd och från lagården hörs förnöjsamma grymtningar från gårdens grisar. − Jag är sjätte generationen på den här gården, berättar Johan Anderson som tillsammans med sin fru Carina lade om driften till KRAV-ekologisk år 2000.
Omläggningen har inneburit stora förändringar på Högsta gård.
− Vi har bland annat fått lära oss att hantera lösa grisar i fält, säger Carina. Det går inte att tvinga en gris. Och man får aldrig ha bråttom. Grisen måste få tid att tänka. Till sin hjälp i arbetet har Carina och Johan också två duktiga vallhundar, Tequila och Aqua.
På Högsta gård tar man emot massor av studiebesök, ofta skolklasser.
− Grisar är så nyfikna, sociala och positiva. De tycker det är toppen när det kommer besök och gillar att bli klappade av barnen, säger Carina.
Johan och Carina, som fött upp grisar även konventionellt, är övertygade om att betet och möjligheten att få böka i riktig jord gjort grisarna lugnare och gladare.
− Det är lag på att kor ska beta, men de flesta ser inte grisar som betesdjur. Det är jättekonstigt, säger Johan och Carina fyller på:
– Man mår så bra av att se att grisarna trivs, och det gör dom när dom får beta och böka i jorden. Och på vintrarna får grisarna jättemycket halm att böka i.
– Kornhalm är absolut bäst. Den är luftig och varm. Och när det är riktigt kallt lägger vi ut extra mycket. Då ser man knappt grisarna i all halm, säger Carina.
På Högsta värms husen med fliseldning från egen skog.
– Vi strävar efter att ha en så uthållig produktion som möjligt, säger Johan. Att minska vår användning av fossil energi är en viktig del i det arbetet.