Ingelstorp

Per-Erik Hansson började ställa om till ekologisk produktion på sin föräldragård redan 1996.

– Jag tyckte det var skit att köra med giftsprutan på åkrarna, säger han. Både för min egen och för miljöns skull. Det var det som fick mig att först börja tänka på ekoproduktion.

Omläggningen innebar även stora förändringar av grisuppfödningen. Och enligt Per-Erik har det inneburit många fördelar både för djuren och honom själv.

– Resultatet har blivit både friskare och lugnare djur, säger han.

Jessika Nilsson, som är svinförman på Ingelstorp, och som arbetat många år i konventionella grisstallar håller med.

– Det är som natt och dag, säger hon. Arbetsmiljön är helt annorlunda. Nu känns det som att man laddar batterierna istället för att tömma dem. I ett ekologiskt grisstall är det lugnt och tyst, inte alls så mycket skrik och bråk mellan grisarna. Och luften är mycket bättre.

En orsak till att grisarna är både friskare och mer harmoniska är att samma djur som varit tillsammans ända sedan födseln följs åt hela livet.

– Vi blandar aldrig grisarna. Det gör att vi slipper många tarminfektioner som annars är ett vanligt gissel i grisuppfödningen. På Ingelstorp får suggorna föda sina smågrisar utomhus under sommarhalvåret.

På ett stort klöverfält intill gården står 120 vita grishyddor i en lång rad. Till varje hydda hör en rejäl betesfålla, åtskilda av en liten eltråd som smågrisarna gärna och med lätthet kan springa under.

– Smågrisarna vet var de hör hemma och återvänder alltid till sin egen hage, samtidigt har de möjlighet att leka med andra grisar i angränsande hagar, förklarar Per-Erik.

Efter 42 dagar är smågrisarna avvanda och klarar sig på enbart fodret i de runda fodertråg som står ute i hagarna.

– Men grisarna äter också annat. Tistelrötter är de tokiga i, de kan böka sig ner en halv meter för att komma åt dem, säger Per-Erik som tycker mycket om att se på grisarna när de är ute.

– De är så grymt busiga, säger Jessika.