Källunda gård
Tre mil rakt väster om Kristianstad, i klassisk snapphanebygd, ligger Källunda gård.
Här är det tre mil till Skåneslätten i alla vädersträck utom norrut, mot Smålandsgränsen där skogen tar vid. Magnus Nyman köpte gården 1991. – Jag skulle aldrig trivas nere på slätten, säger han.
Magnus har verkat som lantbrukare i trakten sen början på 1980-talet. Han har hunnit med att vara dräng åt den tidigare jordbruksministern Karl Erik Olsson, vara mjölkbonde och storproducent av smågrisar med 120 suggor. Men framför allt har han utvecklat mobila grishyddor som han idag svetsar ihop på den egna gården av fyrkantsstål och säljer till andra producenter.
– Jag började med mobila grishyddor redan på 1980-talet, säger han.
Sedan dess har han utvecklat konstruktionen tillsammans med en partner. Idag är det inte bara hyddan som är mobil, utan även hagen. Och med hyddan följer en vatten- och foderautomat.
– Man kör fram hyddan med tillhörande hage med hjälp av en traktor en gång om dagen. På så sätt får grisarna alltid tillgång till grönt foder och man slipper parasitproblemen. Dessutom kan grisarna beta alla fält och inte bara de som ligger närmast stallet.
I en hydda ryms fyra suggor med smågrisar eller 30 större grisar. Måtten på den tillhörande hagen varierar. Den som byggs just nu i gårdens verkstad mäter 9 X 9 meter. På ett dygn har grisarna betat av allt grönfoder och har vänt upp och ned på jorden i jakt på rötter och annat ätbart. I praktiken blir den mobila hyddan en effektiv jordkultivator med nio meters bredd.
– Har man mycket rotogräs som tistel och kvickrot kan man dröja med flytten något tills jorden är helt genomarbetad, säger Magnus som menar att en slaktgris kan få en femtedel av sitt foderbehov via bete och ätbara rötter.
Magnus har sått in sådana örter som han vet att grisarna tycker om: Sekoria, kummin, blålusern, svartkämpe och timotej.
Att grisarna trivs hos Magnus råder det ingen tvekan om. I den mobila hyddan finns torr halm och ligga i om det skulle vara kallt eller regnigt och foderautomat. Precis utanför finns vattennipplar och ett mobilt gyttjebad. Och ständigt grönt och frodigt bete.
Magnus har dragit ned på antalet grisar och har idag bara ett tiotal suggor vars smågrisar han föder upp till slakt. På ett år blir det knappt 250 slaktgrisar varav han säljer 30 färdigstyckade grisar direkt till konsument i 13-kiloslådor. Istället har han satsat mer på sina grishyddor. Målet är att om tre år kunna sälja 25 mobila grishyddor per år. Ett annat projekt är att tillverka egen müsli från råvaror som odlas på gården. Just nu provar han att odla lin och vårvete som ska bli basen i den egna müslin.
– Man måste alltid ha lite projekt på gång och prova nya saker. Det är det som är det roliga, säger Magnus.
